March 13, 1825 ?C August 17, 1903,Norwegian painter. He was the most renowned Norwegian landscape painter of his time. At the age of 12 he was enrolled as a pupil of Johannes Flintoe (1787-1880). After attending evening classes at the Kongelige Tegneskole in Christiania, he went to D?sseldorf in 1841 to study privately with the landscape painter Andreas Achenbach (1815-1910). In 1842 Gude was admitted to the landscape class at the Akademie under Johann Wilhelm Schirmer. He was later appointed an assistant teacher at Schirmer private studio, and he succeeded his master as Professor of landscape painting both at the D?sseldorf Akademie (1854-62) and at the Karlsruhe Akademie (1864-80). In the 1840s Gude established his reputation in Norway and on the Continent with powerful images of the Norwegian mountains. These were shown in the Kunstforening galleries in D?sseldorf and Christiania and at the Berliner Akademische Kunstausstellung, where Gude exhibited throughout his life. Adolph Tidemand and Gude dominated the colony of Norwegian artists who studied in D?sseldorf in the mid-19th century. The two artists worked together on five paintings, all representing people in boats; Gude painted the landscape, Tidemand the figures. The Bridal Procession at Hardanger (1848; Oslo, N.G.) celebrates a ceremony of country life and is the most famous work of Norwegian National Romanticism. In a sunny western Norwegian landscape with snow on the high mountains, the bridal couple and wedding guests in national costume are shown rowing across the water from a medieval stave church on the headland in the background. Gude revealed greater maturity in High Mountain (1857; Oslo, N.G.). The disposition of mountains massed on the high plateau around a little lake produces an effect of monumentality. The predominant colours shade from grey to blue, concentrated in the cloud cover. The influence of Schirmer tranquil landscapes is apparent, while the rhythmic arrangement of light and shadow is reminiscent of Achenbach.   Related Paintings of Hans Gude :. | Winter Afternoon | Costal landscape with boat | Painting Landskap fra Drachenwand ved Mondsee | Ved bredden av Chiemsee | Under eketreet |
Related Artists:
Homer Dodge Martin
American Barbizon School Tonalist Painter, 1836-1897, He was an American artist, particularly known for his landscapes. Martin was born at Albany, New York. A pupil for a short time of William Hart, his earlier work was closely aligned with the Hudson River School. He was elected as associate of the National Academy of Design, New York, in 1868, and a full academician in 1874. During a trip to Europe in 1876 he was captivated by the Barbizon school, and thereafter his painting style gradually became darker, moodier, and more loosely-brushed. From 1882 to 1886 he lived in France, spending much of the time in Normandy.
John Arsenius
painted Riders at Uppsala Castle in 1882
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.